lördag 15 september 2012

Gardell och Guillou


Av en ren tillfällighet läste jag Jan Guillous fortsättning på Brobyggarna, Dandy, precis efter Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Det är böcker som på sätt och vis kompletterar varandra i all sin olikhet men ändå likhet. Båda författarna beskriver homosexuella mäns vardag i en tid långt före vår tids dagar av Pridefestivaler och regnbågsfamiljer. Trots att det är 80 år mellan huvudpersonernas fiktionella verkligheter i författarnas böcker finns det många gemensamma nämnare. Både i början och slutet av förra seklet var många tvungna att hitta på parallella sätt att leva för att accepteras i samhället. Gardells huvudperson Rasmus måste flytta till en storstad för att kunna leva som han vill. Hemma i Värmland är han en annan person. Guillous Sverre måste bland annat låtsas förlova sig med en lady för hålla skenet uppe.

Jonas Gardell berättar om tiden då AIDS-viruset blev lika vanligt som en höstförkylning och en hel generation unga män dog som flugor i ett modernt 1980-tal som fick panik över epidemin. Han berättar om Rasmus och Benjamin och deras på samma gång omöjliga som självklara kärlek. Rasmus från Värmlandsskogarna åker till huvudstaden för att kunna leva sitt liv på ett sant och ärligt sätt mot sig själv, för att kunna vara den han är och inte den hans föräldrar tror att han är. Benjamin från Stockholm är ett fanatiskt Jehovas vittne uppvuxen i en strängt religiös familj. Deras förvirrade vägar korsas och där slutar också Gardells första bok i den tänkta trilogin. Som läsare känner jag mig lite snuvad efter en lång upptakt och ett raskt avslut och hade hellre sett en längre roman på en gång. Kanske blir intrycket ett annat när hela romansviten (en trilogi?) är utgiven och man kan se helheten på ett annat sätt. Trots allt är det viktig nutidshistoria som Gardell berättar. 1980-talet är inte långt bort och i dagens upplysta samhälle är det lätt att glömma bort att det bara för några årtionden sedan inte var helt enkelt att komma ut ur garderoben. Det får mig att tänka på när jag själv gick på högstadiet i 1980-talets lilla Kumla och vi fick besök från en kvinna och en man från RFSL som berättade om hur det var att vara "bög och flata". Hur modigt måste inte det ha varit att åka runt bland småstadens tonåringar och berätta!

I Brobyggarna alternerade Jan Guillou mellan bröderna Lauritz och Oscars berättelser från Norge och Tyska Östafrika under början av 1900-talet. Likt mellanbrodern Oscar hade även den tredje och yngste brodern Sverre rymt från sitt åtagande att bygga broar i hemlandet för att återbetala sin utbildning till diplomingenjör i Dresden. I uppföljaren Dandy får vi följa Sverre helt och hållet. I Dresden blir han förälskad i studiekamraten Albert och följer med honom hem till England istället för att återvända till Norge. Albie visar sig vara Earl och arvtagare till ett stort gods - som för tankarna till ett slags Downton Abbey med sina lorder och ladies och stab av tjänstefolk. Att leva i ett homosexuellt förhållande i det tidiga 1900-talets överklassengland är inte speciellt accepterat, så Sverre är för enkelhetens skull och utåt sett Albies vän och kompanjon som bor tillsammans med honom i ingenjörsvillan på det stora godset. Om Brobyggarna tog upp imperialismen och kolonialiseringen av Afrika, den tekniska utvecklingen främst sett ut järnvägens utbredning, så är Dandy och boken om Sverre en bok om det tidiga 1900-talets konst. Det är impressionism med Matisse och Monet. Det är inblickar i Bloomsbury-gruppen och deras konstnärliga tänkande och fria moderna sett att leva. Historiska personer som Bertrand Russell, John Maynard Keynes, Virgina Woolf svävar förbi i berättelsen och Guillou väver skickligt ihop fakta och fiktion. I första boken om 1900-talets historia a'la Guillou finns dock en helt annan dynamik och driv. Kanske är det det berättartekniska greppet att vartannat kapitel följa ena brodern och sedan den andra som gör att det blir ett helt annat tempo. Det märks dock att han är en skicklig författare och berättare som vant får ihop allt på slutet och det ska bli spännande att förhoppningsvis fortsätta följa de tre bröderna genom det moderna samhällets framväxt under förra seklet.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar