Reklam: Filmat författarbesök med Karin Alfredsson

Ja, det här är reklam utan pardon, men för en god sak! I tisdagskväll (22 februari) var Karin Alfredsson på besök på Örebro stadsbibliotek. Besöket filmades och finns nu att se på Örebro stadsbiblioteks hemsida.

Själv jobbade jag den kvällen och kunde inte smita upp till caféet och delta, men en snabbtitt på det filmade besöket ger mersmak, jag vill se hela! Karin är en författare med sting! Här är en länk som tar dig till Örebro stadsbibliotek och artikeln om Karin Alfredssons besök. Där kan du länka dig vidare till filmen.

För att vi skulle få lägga ut det filmade besöket på hemsidan ville Karin att vi skulle länka till bloggen Cause of Death: Woman, så det gör jag här också. Läs mer om vad bloggen är på själva bloggen!

Och, just det, anledningen till att jag skriver det här blogginlägget är att vi flickvänner ju läste Karin Alfredsson 80 grader från Varmvattnet förra året.

Rea?

Är det bara jag som tappat bort det här med bokrean? Förr om åren skickade jag in förhandsbeställningar till bokhandeln (alltså INNAN nätbokhandlarna exploderade och man enkelt kunde klicka hem böckerna) och hämtade ut min påse (hm, påsar - plural) på plats. Några gånger har jag till och med hängt på låset när de öppnat kl 00.00 på natten. Mysigt och lite spännande. Ofta har jag dock konstaterat att jag handlat massa böcker, men när det är dags för nästa rea året därpå har jag bara läst ett fåtal av de böcker jag handlade på rean året innan. Vad jag har handlat har varierat över åren. Förr köpte jag mest så kallade klassiker och en hel del "vill-ha-i-bokhyllan-romaner". Förra året förhandsbeställde jag på Bokus och fick paketet hemskickat. Inriktiningen var på bak- och kokböcker och lite barnböcker. I år har jag lite halvhjärtat scrollat igenom utbudet på Bokus, fokuserat på skönlitteraturen, men inte fått tummen ur att klicka iväg beställningen. Så angelägen är jag alltså... Jag vet inte om det är att man blivit gammal och bekväm - men visst känns det som att rean spelat ut sin roll lite grann. Mitt läs- och litteraturbehov är enkelt tillfredsställt genom bibliotekslån och spontanköp lite då och då. Rean känns mest som ett "jaha" och jag tror inte ens bokhandlarna tycker det är speciellt kul längre.

Vad tycker du om bokrean - och har du fyndat något på rean i år?

Bilden lånad från Brothers

Hilfe bitte! Hjälp mig!

Till höger här på bloggen kan DU hjälpa mig att välja nästa klassikerutmaning. Vilken bok ska jag välja till nästa utmaning (dvs, vilken av följande så kallade klassiker ska jag damma av och läsa?)

Klar!

Jag höll på att skriva "Äntligen!" som rubrik på det här inlägget, för lite så känns det... Jag har till sist läst klart Anna Karenina. Att det dragit ut lite på tiden kan förklaras med att det är ca 900 sidor text, men också att jag parallelläst Ebba Witt Brattströms Å alla kära systrar - historien om mitt sjuttiotal och samtidigt bläddrat en hel del i en jätteintressant fotobok, Sjuttiofem fotografier - bilder med historia sammanställd av Jacob Wiberg.

Jag har svårt att pressa mig att läsa böcker jag inte gillar och jag gillade faktiskt Anna Karenina, i alla fall den första hälften. Sedan började det att gå lite trögare. Jag tyckte den var riktigt bra emellanåt, men på slutet tyckte jag det blev lite för melodramatiskt och för mycket religiösa grubblerier för min smak. Sedan är känslan av kostymdrama svår att skaka av sig och för en sån som jag som har svårt med Jane Austen & co och den typen av 1800-talsrealism, blev det aningen för mycket. Nej, nästa "klassiker i min läsutmaning får nog bli något mer modernt. Jag ska botanisera i bokhyllan och se vad jag skakar fram för något, men först ska jag kasta mig över nästa bokcirkelsbok, Utrensning av Sofi Oksanen!

Bilden lånad från Bokus

Lite mer om One Day

Nu har jag läst ut One Day av David Nicholls. Och ja, det är verkligen en rolig och rörande bok som var väldigt svår att lägga ifrån sig. Emma och Dexter, bokens huvudpersoner, känns som mina vänner nu. Jag förstår hur de tänker och känner. Jag har kommit dem väldigt nära.

Den stora behållningen är att boken är så fantastiskt roligt berättad med en massa komiska detaljer. Jag ska erkänna att jag både skrattade och grät. Mot slutet får boken ett djup och ett allvar, personerna får tyngd och karaktär. När jag la den ifrån mig, utläst ville jag faktiskt åka direkt till England, leta upp huvudpersonerna och ta reda på hur det gick sen.

Min syster och jag har väldigt olika smak men One Day skulle jag vilja att hon läste. På svenska, får det väl bli. Min engelska pocket tänker jag lämna över till en kär gammal vän.

Ett eget rum inspirerar

Ett eget rum (2001)är inte bara titeln på en gammal feministklassiker av Virginia Woolf. Det är också titeln på en till utseendet smått oansenlig och lite till åren kommen inredningsbok av Cilla Ramnek, Nanna Mörner och Pia Ulin. Undertiteln är Åtta personliga miljöer inspirerar. Jag plockade åt mig boken på någon rea ca 2005.

Men faktum är att den här boken verkligen har inspirerat mig. Trots att jag bläddrat och läst i den i åratal tycker jag fortfarande att den är roligare än ett nytt nummer av Sköna hem. De åtta hemmen har en fantasifullhet och lekfullhet över sig som jag blir glad av. Ibland är det fult till och med, kalt och alldeles för avskalat, knasigt, opraktiskt. Men med tanke, medvetenhet. Det är inredningsfilosofi.

När jag gjorde om mitt eget kök 2009 kunde jag inte låta bli att ta efter en inredningsdetalj från ett av hemmen som finns med i boken: inkaklade Elfaskenor!

I senaste numret av Elle Interiör läser jag att Cilla Ramnek och PiaUlin nu kommer med en ny bok om inredning. Den här gången med en uns mer storslagenhet. Boken heter Nesting, är på 450 sidor och på engelska. Jag sätter upp den på min önskelista, tillsammans med Lotta Lundgrens praktfulla Om jag var din hemmafru som kommer i mars.

By the way...

...if you're English is up to it, do read One Day in English. It is so worth it! Just wanted to say that.