Läsåret 2012

Senare hälften av 2012 har jag haft ett riktigt lässtimm. Det började nog egentligen under semestern när jag plöjde en och annan roman och sedan hängde det liksom i. Förutom att låna på bibblan jag arbetar på har jag utnyttjat servicen på mitt lokala bibliotek Haga riktigt mycket. I början av året lånade jag även en del barnböcker på mitt lånekort, men under hösten har barnen fått egna kort som de lånar själv på. Därför blir inte statistiken helt tillförlitlig, men när jag frågade bibliotekarien i mellandagarna hur många böcker jag lånat under året så visade det sig att det var hela 103 stycken. Får se vad det landar på nästa år när jag bara lånar till mig själv på kortet. Jag för annars ingen speciell statistik över vad jag läser och jag redovisar inte slaviskt exakt vad jag tycker heller. Om jag skriver om en bok så är det oftast en bok jag tyckt varit intressant eller bra, inte en som jag tycker är väldigt dålig, men det händer. Jag är lite allergisk mot långa raddor av topplistor så jag förvånar mig själv lite med detta inlägg genom att skriva om toppen, botten och årets överraskning (och årets konstigaste...).

Årets läsupplevelse nummer ett, ohotad, är Kristina Sandbergs uppföljare till Att föda ett barn, Sörja för de sina. Vad jag tyckte om den skrev jag om här. Jag ser otroligt mycket fram emot att fortsätta läsa om Maj och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan nästa bok kommer.

Årets bottennapp är lite svårare eftersom jag oftast inte läser klart böcker som inte funkar för mig (sån är jag - varför kämpa sig igenom något dåligt när det finns så mycket bra att läsa?). Jag överdriver lite när jag säger att Inger Alfvéns Allt vi aldrig gjorde med varandra är årets bottennapp, men den är i alla fall årets besvikelse. Det var många år sedan jag läste Alfvén, men jag minns att jag tyckte mycket om S/Y Glädjen till exempel. Jag tror att det största problemen jag har med den här boken är att det är en död människa med ett allvetandeperspektiv som spelar en stor roll i handlingen. Allt för mycket övernaturligheter i en bok faller inte mig i smaken. Visst man kan läsa den som en modern replik till Shakespeares En midsommarnattsdröm, men nä, funkade inte för mig, och jag blir inte jättesugen på att läsa någon eventuellt kommande bok av Inger Alfvén. Kanske är det istället bättre att läsa om hennes gamla böcker?




Årets överraskning är faktisk Jan Guillous första bok i hans historiska serie om 1900-talet, Brobyggarna som jag tycker så här om.  Visst har jag läst några Hamiltondeckare och lite pliktskyldigt första Arn-boken, men inte riktigt känt något wow. För att vara ärlig är det väl inte WOW här heller, men jag är väldigt positivt överraskad över vilken bladvändare den här boken var. Jag klämde den på en och en halvdag på årets tältsemester. Dock var jag inte lika entusiastisk över uppföljaren Dandy, men jag hoppas han hittar tillbaka till första bokens driv i den tredje boken.


Årets konstigaste bok har jag inte ens läst klart än, men vilken dag som helst så... Jag har lovat en av mina ryska låntagare att läsa Bulgakovs klassiker Mästaren och Margarita, så nu under julledigheten har jag gjort slag i saken. I och för sig visste jag nog inte vad jag förväntade mig, men den är bra underlig. Som jag skrev ovan angående Alfvéns bok så har jag lite svårt för övernaturligheter och i Mästaren och Margarita vimmlar det av konstigheter som talande katter och trollkonster. Jag har hört från fler andra vanligtvis tillförlitliga litterära källor att det här är en fantastisk bok och förmodligen är jag väl för simpel för att förstå storheten med den. Den som vill och känner sig manad får gärna förklara för mig vid tillfälle...