Sommarens läsning avslutades för min del med två klassiker: en (enligt mig i alla fall) nutida klassiker - Blonde av Joyce Carol Oates - och en lite äldre (men säkert enligt definitionen modern klassiker) - Vredens druvor av John Steinbeck. Båda starka och gripande berättelser av vitt skilda slag. Men varför slutade Vredens druvor så tvärt och mörkt? Och varför var det lika hemskt att Marilyn/Norma/Norma Jeane dog fast man liksom redan visste slutet? Är det någon som kan rekommendera andra böcker av Steinbeck?
Det enda jag "läst" av Steinbeck är en kort roman som en lärare högläste för oss på högstadiet: Pärlan. Kommer inte ihåg så mycket av den, men har för mig att den var ganska bra. Vredens druvor har jag funderat på - borde nog ta tag i min lilla klassikerutmaning igen. Gick ju ut hårt och jobbade mig igenom Anna Karenina, men sedan gick luften ur mig :)
SvaraRadera/Lotta
Kan verkligen rekommendera Vredens druvor ändå. Det är inte alls "tung" eller "svår" som en del andra klassiker eller nobelpristagare. Inget man "kämpar" sig igenom sas. Den är lättläst och enkelt språk. Gripande, sorglig och nattsvart på sina håll men ändå, på nåt sätt, hoppingivande och fin. Påminner en del om Vilhelm Mobergs Utvandrarna.
SvaraRaderaJag vet att detta är ett gammalt inlägg, men vill du fortfarande ha rekommendation om en Steinbeck-roman, så ska du absolut läsa Möss och människor, och naturligtvis Öster om Eden. Underbara böcker, lättlästa men ändå så gripande att man saknar dem när de är slut.
SvaraRadera