Alltså vad är det med mig och läsning? Varför kommer jag inte ihåg böcker jag vet att jag läst?!
Senast idag på jobbet gick jag in i rummet med ungdomsböcker och tog fram Josefin Palmgrens Engångsligg och tänkte: "Den där har jag ju läst, det gjorde jag i somras." Och sen: "Eller?". Vi skyltar med Johanna Lindbäcks Tänk om det där är jag, den vet jag att jag läste i somras. Men när jag skulle formulera någon typ av tanke kring innehållet blev det nattsvart i huvudet. Så där är det med bok efter bok. Skrämmande!
Nu undrar jag om det här är någon typ av arbetsskada? Är det något ni känner igen er i? Är det helt enkelt så att i det här yrket tuggar man i sig så mycket trist och halvbra litteratur att hälften vore nog? Är det därför jag alltid står där och bara "Jo, men den här boken av Joyce Carol Oates blablabla..."? Man har liksom sina käpphästar. Eller i alla fall jag. Böcker som jag kan säga något mer än "Öhhh, jo, men den är bra, stark berättelse." Ofta får jag säga: "Den där har jag faktiskt inte läst."
Alltså, vad är det här? Jag läser för lite och det jag läser kommer jag inte ihåg. Illa. Vad vill jag säga med det här? Jo, läs nåt av Joyce Carol Oates, typ. Funkar alltid.
En guldfisk i tryffelsvinsförklädnad?
SvaraRaderaHar precis läst en text där man liknar förmedlarrollen vid ett tryffelsvin. Alltså vi ska leta reda på godbitarna till våra uppdragsgivare typ. Jag kan absolut ansluta mig till guldfiskskaran som läser och läser men kan i bästa fall förknippa boken med en känsla. Det räcker tyvärr inte så långt när man står där in the moment of truth med en tonåring som "hatar att läsa". Vi läser och läser i ensamhet, men vi talar sällan böcker. En bok man diskuterat glömmer man ju inte, så varför inte införa ett kollegialt fredagsfikabokprat som botemedel för förklädda guldfiskar som vi :)
Absolut, Åsa. Skönt att du bakom mitt - till komik förklädda - inlägg såg en förtvivlan och desperation över ett yrkesmässigt svart hål. Så kan i alla fall jag se det. Ja, att prata om böcker är ett måste och viktigt att du tar upp och att vi hittar former för det. Sen kanske också någon typ av struktur? Uppdrag? Styrning?
SvaraRaderaÄr också guldfisk ibland, men tycker oftast att jag minns tillräckligt för att åtminstone känna att det är nytta med att läsa alla böcker istället för att låta bli med tanken "jag glömmer ändå det mesta". Jag berättar för min kollega om alla böcker jag läst så det är en liten form av bokprat. Gillar din idé om fika och bokprat Åsa. Skulle en gång i månaden vara helt ouppnåeligt tror ni?
SvaraRaderaDet tycker jag borde gå att få till. Eller kanske en bokchatt?
SvaraRadera