Jag sitter och skriver på en artikel om flickor och forskning om flickor för Nerikes Allehandas räkning. Funderar över begreppet Girl Power som jag ska diskutera i texten. Kan inte riktigt komma överens med mig själv om vad jag tycker om begreppet som sådant. Å ena sidan står det för en stärkande attityd (empowerment har ingen riktigt bra motsvarighet i svenskan), å andra sidan glättigt, ganska tomt och innehållslöst. Kommersialiserat. Kanske har begreppet förlorat sin sprängkraft och ursprungliga innebörd med hjälp av marknadskrafter och poptjejer som Spice Girls?
Kommer på mig själv med att tänka på vad Boy Power skulle stå för och om det skulle kunna användas. Men det låter ju absurt. Eller?
Det känns lika absurt när man vänder på det uttrycket som om man vänder på konceptet "Ladies night" (Nej, jag ska inte börja tjata om vad jag tycker om företeelsen IGEN). "Girl Power" känns kommersialiserat och 1990-tal, på samma sätt som "Kvinnor kan" känns förlegat, lite löjligt och väldigt mycket 1968...
SvaraRaderaSkönt förresten att du tar tag i bloggandet här :) Jag har både läs- och skrivkramp för tillfället...
SvaraRaderaHåller med Lotta. Girl Power känns som 90-tal och som en variant av Kvinnor kan. Just nu läser jag Lyckliga slut, en antologi om kvinnomisshandel. Inte så muntert. Orkar inte ens uttala mig om kön och makt och struktur. Läsningen gör mig utmattad.
SvaraRaderaDet jag egentligen vill säga är: låt oss slippa den här typen av begrepp. Now and forever. De är inget annat än totalt idiotiska.