Reklam: Filmat författarbesök med Karin Alfredsson

Ja, det här är reklam utan pardon, men för en god sak! I tisdagskväll (22 februari) var Karin Alfredsson på besök på Örebro stadsbibliotek. Besöket filmades och finns nu att se på Örebro stadsbiblioteks hemsida.

Själv jobbade jag den kvällen och kunde inte smita upp till caféet och delta, men en snabbtitt på det filmade besöket ger mersmak, jag vill se hela! Karin är en författare med sting! Här är en länk som tar dig till Örebro stadsbibliotek och artikeln om Karin Alfredssons besök. Där kan du länka dig vidare till filmen.

För att vi skulle få lägga ut det filmade besöket på hemsidan ville Karin att vi skulle länka till bloggen Cause of Death: Woman, så det gör jag här också. Läs mer om vad bloggen är på själva bloggen!

Och, just det, anledningen till att jag skriver det här blogginlägget är att vi flickvänner ju läste Karin Alfredsson 80 grader från Varmvattnet förra året.

Rea?

Är det bara jag som tappat bort det här med bokrean? Förr om åren skickade jag in förhandsbeställningar till bokhandeln (alltså INNAN nätbokhandlarna exploderade och man enkelt kunde klicka hem böckerna) och hämtade ut min påse (hm, påsar - plural) på plats. Några gånger har jag till och med hängt på låset när de öppnat kl 00.00 på natten. Mysigt och lite spännande. Ofta har jag dock konstaterat att jag handlat massa böcker, men när det är dags för nästa rea året därpå har jag bara läst ett fåtal av de böcker jag handlade på rean året innan. Vad jag har handlat har varierat över åren. Förr köpte jag mest så kallade klassiker och en hel del "vill-ha-i-bokhyllan-romaner". Förra året förhandsbeställde jag på Bokus och fick paketet hemskickat. Inriktiningen var på bak- och kokböcker och lite barnböcker. I år har jag lite halvhjärtat scrollat igenom utbudet på Bokus, fokuserat på skönlitteraturen, men inte fått tummen ur att klicka iväg beställningen. Så angelägen är jag alltså... Jag vet inte om det är att man blivit gammal och bekväm - men visst känns det som att rean spelat ut sin roll lite grann. Mitt läs- och litteraturbehov är enkelt tillfredsställt genom bibliotekslån och spontanköp lite då och då. Rean känns mest som ett "jaha" och jag tror inte ens bokhandlarna tycker det är speciellt kul längre.

Vad tycker du om bokrean - och har du fyndat något på rean i år?

Bilden lånad från Brothers

Hilfe bitte! Hjälp mig!

Till höger här på bloggen kan DU hjälpa mig att välja nästa klassikerutmaning. Vilken bok ska jag välja till nästa utmaning (dvs, vilken av följande så kallade klassiker ska jag damma av och läsa?)

Klar!

Jag höll på att skriva "Äntligen!" som rubrik på det här inlägget, för lite så känns det... Jag har till sist läst klart Anna Karenina. Att det dragit ut lite på tiden kan förklaras med att det är ca 900 sidor text, men också att jag parallelläst Ebba Witt Brattströms Å alla kära systrar - historien om mitt sjuttiotal och samtidigt bläddrat en hel del i en jätteintressant fotobok, Sjuttiofem fotografier - bilder med historia sammanställd av Jacob Wiberg.

Jag har svårt att pressa mig att läsa böcker jag inte gillar och jag gillade faktiskt Anna Karenina, i alla fall den första hälften. Sedan började det att gå lite trögare. Jag tyckte den var riktigt bra emellanåt, men på slutet tyckte jag det blev lite för melodramatiskt och för mycket religiösa grubblerier för min smak. Sedan är känslan av kostymdrama svår att skaka av sig och för en sån som jag som har svårt med Jane Austen & co och den typen av 1800-talsrealism, blev det aningen för mycket. Nej, nästa "klassiker i min läsutmaning får nog bli något mer modernt. Jag ska botanisera i bokhyllan och se vad jag skakar fram för något, men först ska jag kasta mig över nästa bokcirkelsbok, Utrensning av Sofi Oksanen!

Bilden lånad från Bokus

Lite mer om One Day

Nu har jag läst ut One Day av David Nicholls. Och ja, det är verkligen en rolig och rörande bok som var väldigt svår att lägga ifrån sig. Emma och Dexter, bokens huvudpersoner, känns som mina vänner nu. Jag förstår hur de tänker och känner. Jag har kommit dem väldigt nära.

Den stora behållningen är att boken är så fantastiskt roligt berättad med en massa komiska detaljer. Jag ska erkänna att jag både skrattade och grät. Mot slutet får boken ett djup och ett allvar, personerna får tyngd och karaktär. När jag la den ifrån mig, utläst ville jag faktiskt åka direkt till England, leta upp huvudpersonerna och ta reda på hur det gick sen.

Min syster och jag har väldigt olika smak men One Day skulle jag vilja att hon läste. På svenska, får det väl bli. Min engelska pocket tänker jag lämna över till en kär gammal vän.

Ett eget rum inspirerar

Ett eget rum (2001)är inte bara titeln på en gammal feministklassiker av Virginia Woolf. Det är också titeln på en till utseendet smått oansenlig och lite till åren kommen inredningsbok av Cilla Ramnek, Nanna Mörner och Pia Ulin. Undertiteln är Åtta personliga miljöer inspirerar. Jag plockade åt mig boken på någon rea ca 2005.

Men faktum är att den här boken verkligen har inspirerat mig. Trots att jag bläddrat och läst i den i åratal tycker jag fortfarande att den är roligare än ett nytt nummer av Sköna hem. De åtta hemmen har en fantasifullhet och lekfullhet över sig som jag blir glad av. Ibland är det fult till och med, kalt och alldeles för avskalat, knasigt, opraktiskt. Men med tanke, medvetenhet. Det är inredningsfilosofi.

När jag gjorde om mitt eget kök 2009 kunde jag inte låta bli att ta efter en inredningsdetalj från ett av hemmen som finns med i boken: inkaklade Elfaskenor!

I senaste numret av Elle Interiör läser jag att Cilla Ramnek och PiaUlin nu kommer med en ny bok om inredning. Den här gången med en uns mer storslagenhet. Boken heter Nesting, är på 450 sidor och på engelska. Jag sätter upp den på min önskelista, tillsammans med Lotta Lundgrens praktfulla Om jag var din hemmafru som kommer i mars.

By the way...

...if you're English is up to it, do read One Day in English. It is so worth it! Just wanted to say that.

När ska man ge upp?

En (annan) känd och bra bokblogg ställer frågan: Hur många sidor läser du i en bok innan du ger upp om du inte gillar den? Så jag tänkte ställa samma fråga här... För egen del ger jag nog upp ganska lätt om jag inte känner att boken passar mig i smaken. Ibland kan ju stilen passa, men tillfället är fel. Är man inte på "rätt" humör för en viss bok, även om den är bra, är det svårt att läsa den. Det ska väldigt mycket till för att jag ska plåga mig igenom en bok som jag inte får ut något av. Oftast väljer jag aktivt att avsluta läsning, ställer undan boken eller lämnar tillbaka den till biblioteket. Ibland försöker jag bara göra en paus genom att ta en annan bok emellan. Allt som oftast blir det dock så att jag aldrig återvänder till den undanlagda boken.

Bilden lånad från sverigesradio.se

Vi läste Vägen och Lida

Jag har bytt jobb. Även om det bara är för några månader som jag ska befinna mig på det här jobbet är det omtumlande och lärorikt. Att se saker ur andra perspektiv, att träffa nya människor. Lite jobbigt är det också. Jag tvingas ju ur mina bekväma hjulspår. Men min bestämda åsikt är att vi borde byta jobb oftare!

Men det var inte jobb jag skulle skriva om. Tänkte skriva några ord om Vägen som var en av böckerna vi läste senast i bokcirklen. Vi läste Lida också av Stephen King. Men den tog jag mig inte igenom. Gillar du Stephen King?

Vägen är skriven av Cormac McCarthy. Den har filmats med Viggo Mortensen i huvudrollen. Det är en dystopi, alltså en skildring av en framtid utan hopp.

Helvetet har kommit till jorden i form av en katastof som ödelagt natur, infrastruktur, mänsklighet. I alla fall den del av jorden där våra två huvudpersoner befinner sig, Nordamerika. Det är en far och hans son. Deras tillvaro består av en lång oändlig vandring i ett dystert och öde landskap. De drar en gammal kundvagn med sig med sina ägodelar i. All mat består av konserver sen civilisationens dagar. All mänsklighet är inte utsläckt, ibland ser de klungor av män och kvinnor. Men de håller sig undan. Det är en livsfarlig tillvaro där en annan människa faktiskt också innebär en bit kött att mätta sig med.

Boken drabbar en. Dels genom sin skoningslöshet, det är verkligen no mercy. Men framförallt relationen mellan fadern och hans son. De är helt utlämnade åt varandra. Deras kärlek till varandra är respektfull och värdig i en tillvaro som tycks helt hopplös. De strävar på som om det faktiskt fanns en morgondag. Slutet överraskar och det kan tyckas förvånande med tanke på att det är en dystopi. Frågan är, kan vi människor leva utan hopp? Och kan vi leva utan kärlek?

Läsprojekt Klassiker - en liten delrapport

Min läsutmaning till mig själv under 2011 är att läsa de där så kallade klassikerna som står i bokhyllan som jag inte läst än (men kanske borde...?). Den första boken jag tagit mig an är som jag tidigare skrivit om på bloggen Anna Karenina av Leo Tolstoj. Det första jag gjorde var att kolla hur många sidor min upplaga hade. Jaha, 454 sidor. Låter ju överkomligt resonerade jag med mig själv. Efter att ha läst de första 100 sidorna började jag tycka att det var lite märkligt att det var så mycket kvar i boken. En snabb bläddring genom boken fick mig att inse att boken innehöll två olika delar med två olika numreringar. Summasummarum alltså ca 900 sidor. Genast blev projektet litet större.

Trots allt kan jag inte säga att det är plågsamt på något sätt. Av en hel del personer har jag fått höra att Anna Karenina är deras favvobok. Jag kan väl inte direkt påstå att den är det för mig. Inte än i alla fall. Jag har snart läst klart den första delen och är positivt överraskad med tanke på min annars vanliga aversion mot kostymdramer. Här är det verkligen aftontoaletter, klassetikett och fina manéer. Den enda som försöker vara en man av folket är Konstantin Levin som jobbar på att driva sitt jordbruk på ett modernt sätt och som till och med deltar i skörden tillsammans med de andra vanliga simpla bönderna - när han inte grämer sig över sitt misslyckade frieri till den unga Kitty. Anna Karenina håller mest på att oja sig över om och hur hon ska kunna träffa Vronskij utan att maken lägger sig i för mycket. Som sagt, jag har bara läst första delen, så det kanske tar sig ännu mer, men so far so good ligger nog betyget runt medel. Ett litet minus för att den är så otympligt tjock att det knappt går att hitta en skön läsställning.

Bilden på Tolstoj är lånad från SvD. (Klicka på länken så får du läsa en intressant artikel om Tolstoj!)