Vi läste Vägen och Lida

Jag har bytt jobb. Även om det bara är för några månader som jag ska befinna mig på det här jobbet är det omtumlande och lärorikt. Att se saker ur andra perspektiv, att träffa nya människor. Lite jobbigt är det också. Jag tvingas ju ur mina bekväma hjulspår. Men min bestämda åsikt är att vi borde byta jobb oftare!

Men det var inte jobb jag skulle skriva om. Tänkte skriva några ord om Vägen som var en av böckerna vi läste senast i bokcirklen. Vi läste Lida också av Stephen King. Men den tog jag mig inte igenom. Gillar du Stephen King?

Vägen är skriven av Cormac McCarthy. Den har filmats med Viggo Mortensen i huvudrollen. Det är en dystopi, alltså en skildring av en framtid utan hopp.

Helvetet har kommit till jorden i form av en katastof som ödelagt natur, infrastruktur, mänsklighet. I alla fall den del av jorden där våra två huvudpersoner befinner sig, Nordamerika. Det är en far och hans son. Deras tillvaro består av en lång oändlig vandring i ett dystert och öde landskap. De drar en gammal kundvagn med sig med sina ägodelar i. All mat består av konserver sen civilisationens dagar. All mänsklighet är inte utsläckt, ibland ser de klungor av män och kvinnor. Men de håller sig undan. Det är en livsfarlig tillvaro där en annan människa faktiskt också innebär en bit kött att mätta sig med.

Boken drabbar en. Dels genom sin skoningslöshet, det är verkligen no mercy. Men framförallt relationen mellan fadern och hans son. De är helt utlämnade åt varandra. Deras kärlek till varandra är respektfull och värdig i en tillvaro som tycks helt hopplös. De strävar på som om det faktiskt fanns en morgondag. Slutet överraskar och det kan tyckas förvånande med tanke på att det är en dystopi. Frågan är, kan vi människor leva utan hopp? Och kan vi leva utan kärlek?