Min läsutmaning till mig själv under 2011 är att läsa de där så kallade klassikerna som står i bokhyllan som jag inte läst än (men kanske borde...?). Den första boken jag tagit mig an är som jag tidigare skrivit om på bloggen Anna Karenina av Leo Tolstoj. Det första jag gjorde var att kolla hur många sidor min upplaga hade. Jaha, 454 sidor. Låter ju överkomligt resonerade jag med mig själv. Efter att ha läst de första 100 sidorna började jag tycka att det var lite märkligt att det var så mycket kvar i boken. En snabb bläddring genom boken fick mig att inse att boken innehöll två olika delar med två olika numreringar. Summasummarum alltså ca 900 sidor. Genast blev projektet litet större.
Trots allt kan jag inte säga att det är plågsamt på något sätt. Av en hel del personer har jag fått höra att Anna Karenina är deras favvobok. Jag kan väl inte direkt påstå att den är det för mig. Inte än i alla fall. Jag har snart läst klart den första delen och är positivt överraskad med tanke på min annars vanliga aversion mot kostymdramer. Här är det verkligen aftontoaletter, klassetikett och fina manéer. Den enda som försöker vara en man av folket är Konstantin Levin som jobbar på att driva sitt jordbruk på ett modernt sätt och som till och med deltar i skörden tillsammans med de andra vanliga simpla bönderna - när han inte grämer sig över sitt misslyckade frieri till den unga Kitty. Anna Karenina håller mest på att oja sig över om och hur hon ska kunna träffa Vronskij utan att maken lägger sig i för mycket. Som sagt, jag har bara läst första delen, så det kanske tar sig ännu mer, men so far so good ligger nog betyget runt medel. Ett litet minus för att den är så otympligt tjock att det knappt går att hitta en skön läsställning.
Bilden på Tolstoj är lånad från SvD. (Klicka på länken så får du läsa en intressant artikel om Tolstoj!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar