Kommer aldrig mer igen - av Hans Koppel

Alltså, den här thrillern, "Kommer aldrig mer igen" av Hans Koppel fattar jag ingenting av. Jo, jag förstår själva handlingen, men jag kan inte för mitt liv begripa varför förlaget bestämde sig för att ge ut det här mediokra hantverket.

Mike Zetterberg och hans hustru Ylva bor i en villa i Helsingborg med åttaåriga dottern Sanna. Mike är en toffel och Ylva en flirt som vänstrar när det passar henne. En fredagkväll går hon ut med arbetskamraterna efter jobbet och kommer sen inte hem till Mike och Sanna. Det ligger nära till hands att tro att hon är ute och vänstrar igen. Det är vad de självgoda och inkompetenta lokalpoliserna tror när Mike anmäler att Ylva är försvunnen. När tiden går och Ylva fortsätter att lysa med sin frånvaro riktas polisernas misstankar mot Mike. Men de är som sagt alltför inkompetenta och lata för att dra igång ett riktigt spaningsarbete.

Mike är förtvivlad men hanterar sin situation som en man. Han tar hand om Sanna, han ber sin mor om hjälp. Tiden går och Ylva är fortfarande försvunnen. Vad ingen vet är att Ylva befinner sig bara några hundra meter ifrån Mike och Sanna. Hon har blivit kidnappad och inlåst i de nya grannarnas källare. Från sitt fängelse kan hon betrakta Mike och Sanna på en skräm.

Låter det som ett spännande upplägg? Ja, det är det ju i och för sig. Men Koppel måste ha varit totalt uttråkad när han skrev "Kommer aldrig mer igen". Hans oengagemang lyser brutalt igenom. Karaktärerna är skissartade utan djup, miljöer och stämningar har inga nyanser, ingen värme. Berättelsen saknar en röd tråd. Man undrar vad alla människor har med varandra att göra, och när de nu plockas in i berättelsen, varför gör inte författaren mer av dem, ger dem kött och blod, skapar mer kittlande band mellan karaktärerna. Men det är som om han inte vågar lita till sin berättarförmåga. Ett spår lämnas kallt, ett annat dödas genom brist på fantasi och så vidare.

Suck. Ge mig tiden jag ägnade åt den där boken tillbaka. Och, Hans Koppel, om du inte har något att säga - håll tyst. Var rädd om träden, de susar så vackert.