Snopet!

Ibland hittar man böcker i bokhyllan som man glömt bort att man någon gång införskaffat. Av någon anledning stod Is och vatten, vatten och is alldeles undangömd i hyllan och bara väntade på att få bli läst. Jag kan inte påstå att det var ett försvunnet guldkorn jag hittade, men det var helt okej läsning och en tids förströelse. Bokens nutid utspelar sig på en isbrytare full av forskare och en del konstnärer, bland annat berättelsens huvudperson Susanne som är deckarförfattare. Parallellt får man berättelsen om Susannes uppväxt i Lund på 1960-talet. Båda handlingarna har det klaustrofobiska gemensamt. Isbrytaren är ett stängt rum med mycket känslor och många individer på en och samma plats. Susannes familj präglas av det döda äktenskapet mellan hennes föräldrar, men också en knepig relation mellan mamman Inez och hennes tvillingsyster Elsie. Elsie får tidigt sonen Björn men kan/vill inte ta hand om honom. Istället växer han upp hos Elsie och blir som en bror för Susanne. I sena tonåren halkar Björn in i ett popband och blir över en natt flickidol och får åka på turné. Beundrarinnorna hänger som klasar utanför dörren därhemma.
Utan att avslöja för mycket, så försvinner Björn under mystiska omständigheter. Detta är något som präglar resten av Susannes uppväxt och givetvis innebär det stora påfrestningar för den sedan tidigare instängda kärlekslösa familjen. Här om något kan man prata om Lars Norén-stämning. Susanne kan aldrig riktigt bli fri från Björns försvinnande och även på isbrytaren förföljer det förflutna henne.
Is och vatten, vatten och is är helt klart en läsvärd bok, även om jag tycker att författaren gör det lite för enkelt för sig på slutet. Efter att ha byggt upp en suggestiv stämning genom hela boken avslutas det hela i någon slags Titanic-Kate-Winslet-kliche. Många trådar från det förflutna nystas upp i handlingen, men jag läser bokens slut med känslan av att det är fel frågetecken som rättats ut. Jag vill inte ha svaren på de frågorna som serveras, jag vill ha svaren på allt det andra. I lätt frustration och något snopen lägger jag undan boken.