sträckläsningsvarning!

Jag kan inte säga att jag var överförtjust i Arnböckerna. Jag läste den första boken och den var okej, men inte så pass bra att jag läste resten av serien. Inte heller kollade jag på hela filmatiseringen, utan bara den första delen. Trots detta så har jag gått och funderat på läsa Brobyggarna ända sedan den kom. Av olika anledningar har det inte blivit av, men pocketupplagan slank med när jag köpte böcker inför sommar och semester.
Det här har varit sommarens (hittills i alla fall!) läsupplevelse för mig. Som läsare är jag obönhörligen fast redan efter första kapitlet och trots sina stadiga 595 sidor är det sträckläsning (med avbrott för visst intag av mat och dryck - fast man kan äta och dricka medan man läser också! - och en natts sömn) som gäller. Guillou berättar skickligt om de tre fiskarsönerna som blir faderlösa men som genom slump och försyn får chansen till skolgång och utbildning. I förra seklets början utexamineras de som diplomingenjörer i tyska Dresden och hela världen ligger för deras fötter. Som tack till hembygden har de lovat att efter avlagd examen återvända till Bergen för att hjälpa till att bygga järnväg i den svåra terrängen bland fjordar och berg och kallt klimat. Av olika anledningar är det bara en av bröderna, Lauritz, som håller sitt löfte. Oscar hamnar i Afrika, där han visserligen också bygger järnväg, men under helt andra förhållande än uppe i kalla Norden. Sverre hamnar i London. I Brobyggarna är det bröderna Lauritz och Oscar vi läsare får följa, och Guillou navigerar kapitlen mellan Afrika och Norge, Oscar och Lauritz, genom seklets första år och fram och till 1:a världskrigets slut. Brobyggarna är lika mycket en släktkrönika som en historieskrivning över 1900-talets inledning - allt från kolonialtidens Afrika till unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905 och tar upp revolutioner och kvinnlig rösträtt. Del två i romanserien som författaren kallar "Det stora Århundradet" kommer till hösten 2012. Jag vill otåligt läsa den nu på en gång!