Det är en dokumentär film om Lillemor som vid 20 års ålder blir smittad av hiv när hon är au pair i Frankrike i mitten av 80-talet. Efter att hon kommit tillbaka till Sverige och fått beskedet lämnar hon sin hemort i Norrland och flyttar rakt söderut till Skåne. Där börjar förträngningsmekanismerna sätta in. Hon börjar leva som om hiv inte fanns. När bromsmedicinerna kommer 1996 tar hon dem. Hon är frisk och stark. Hon skaffar man, barn, villa, karriär. Sin stora hemlighet talar inte om för någon. Enbart hennes familj i Norrland vet.
Så en dag rasar allt samman, hemligheten uppdagas. Lillemor blir polisanmäld av sin numera före detta man. Hon får tillbringa två och ett halvt år i fängelse och mister vårdnaden om barnen. Varken mannen eller barnen är smittade.
Den här filmen berättar hur det gick till. Hur det kunde hända. Hur en ung flicka får ett så svårt besked att hon inte kan hantera det på något annat sätt än genom total förträngning. Hur en mamma tyst och envetet norrländskt älskar och stöttar sin dotter genom allt, även när hon får köra henne till fängelsegrinden. Hur Lillemor bryter ihop gång på gång. Men också om hur hon segar sig upp, tar sig vidare. För barnens skull.
Så, hur kunde hon leva som om det inte fanns? Är hon ett monster?
Filmen ger oss inga glasklara svar, den berättar och ställer indirekt djupt existentiella frågor. Det är en viktig film.
Bilden är hämtad från RFSU:s hemsida. Filmen finns att köpa och hyra på te.x. Lovefilm.se.
Den skulle jag vilja se, tror att den ar gripande.
SvaraRaderaDet tycker jag att du ska göra, Emma. Hoppas att du får tag i den! /Johanna
SvaraRadera