Kortroman / Långnovell?

Var går egentligen gränsen mellan roman och novell? Filmberätterskan är en roman bokstavligen i det lilla formatet, både sidmässigt (111 sidor) och layoutmässigt (mindre än A5-formatet), samt är skriven i korta kapitel. Förmodligen är boken för lång för att kallas novell, men det är en roman som man lätt läser på en timme. Trots det korta formatet är det mycket som ryms inom berättelsens ram. På baksidestexten beskrivs romanen som finstämd och humoristisk. Finstämd kan jag hålla med om, men jag har svårt att se humorn i berättelsen om den fattiga familjen som skickar iväg dottern till byns biograf. Hon har nämligen en enastående förmåga att återberätta filmernas handling på ett så levande och målande sätt att först hela familjen och sedan hela byn glatt betalar inträde för att höra henne berätta om filmen istället för att själva gå och lösa biobiljetten och se den riktiga filmen. Humorn ligger kanske i hennes fantastiska berättarkonst med egenhändigt tillverkad rekvisita, men verkligen inte i det tragiska familjeödet med en alkoholiserad far och en mor som rymt med ett kringresande danssällskap. Det tragiska slutet gör också att man lägger ifrån sig boken snarare med en klump i halsen än med ett leende på läpparna.