Rövare och banditer!

Nu är barnen och jag klara med sommarens högläsningsprojekt, Bröderna Lejonhjärta. Det var inte utan att jag nästan fällde en tår även på slutet när bröderna hoppar mot Nangilima. Den här gången höll barnen koll på mig och frågade om jag tänkte börja gråta nu igen, precis som jag gjorde i första kapitlet när Jonatan dör - första gången.

Det var så roligt att läsa tillsammans med barnen att vi raskt gav oss på nästa Astrid Lindgren-bok som vi råkade ha hemma, det vill säga det något slitna exemplaret av Ronja Rövardotter som jag fick julen 1981 när jag var 9 år.

Än så länge har vi bara läst första kapitlet, men något som slog mig nu när jag läser boken som vuxen för första gången är förhållandet mellan barnet Ronja och pappan/rövarhövdingen Mattis, som ju helt krasst är en kriminell pappa. Det kommer ett tillfälle när faktiskt pappan måste berätta vad det är han sysslar med för att få in till det dagliga uppehället. Det finns ju ganska många barn i vårt samhälle som har en eller till och med två föräldrar som sitter i fängelse och som har hamnat där för att de har "rövat" och begått brott.

För en tid sedan läste jag en intressant bok som heter Pappa & kriminell av Niklas Malmborg och Geir W. Stakset, som jag rekommenderar alla som jobbar inom Kriminalvården och Frivården (och även sociala myndigheter och liknande instanser!) att läsa. Det är lätt att glömma bort att det inte bara är kriminella människor vi har i förvar i våra häkten och fängelser. Det är också i många fall mammor, pappor, far- och morföräldrar som finns där - och i andra änden därmed deras barn och barnbarn.

Ps! Tydligen har det kommit ut en ny pocketupplaga av Ronja, med nya illustrationer. Hm. Vet inte vad jag ska tycka om det... Ilon Wikland känns ju bättre, eller är jag bara konservativ!?