Av en händelse trillade jag över Midvintermörker av Lars Wilderäng när jag letade efter en annan bok på Adlibris. Jag loggade in på mitt bibliotek och såg att den fanns för utlån, klickade i att jag ville reservera den och redan dagen därpå kunde jag hämta den på mitt favoritbibliotek med den bästa av service! Det bästa av allt: Det kostade inte en krona. Nu när jag dessutom lyckades lämna tillbaka den i tid så blev det ju verkligen gratis. Kanske är det förmätet att säga att bibliotek är fantastiska när man själv jobbar som bibliotekarie (Dock på ett annat än det ovan nämnda!), men jag tar mig friheten att göra det ändå!
Midvintermörker beskriver trovärdigt (tror jag i alla fall!) en rysk invasion av Sverige i modern tid. Det som börjar som en stor rysk militärövning en julhelg övergår till ett regelrätt anfall och kränkning av svenskt territorium. Svenska förband som har övning vid samma tillfälle för att öppet bevaka den ryska övningen befinner sig helt plötsligt i skarpt läge. Parallellt får läsaren följa olika soldater, den något överraskade vice statsministern som på grund av statsministerns död när ryssarna bombar Stockholm och Rosenbad, blir regeringens högsta höns i ett ögonblick. Vi får följa svenska specialförband som jag inte ens visste fanns - eller gör de det? Wilderängs bok är rafflande, spännande och hemskt otäck, och inte minst skarp kritisk mot nedrustningen av det svenska försvaret. För egen del som självklar och övertygad pacifist känns det lite märkligt när jag också börjar tycka att det nog inte hade varit så dumt med fler värnpliktiga som skulle kunna vara redo för att röja start- och landningsbanor om det värsta skulle hända...
Berättelsen är gripande, otäck, stark och välskriven, MEN jag som inte har gjort lumpen eller är speciellt vapen- och krigsintresserad (även om jag sett en hel del krigsfilmer genom åren) tycker det är bra tradigt med sida upp och sida ner av beskrivningar av vapenmodeller, stridsvagnar, pansarvagnar (Det kanske förresten är samma sak?) och kommandoanrop klart slut hit och dit. Om man är vapenpornografiskt lagd kan man nog dreggla en hel del över författarens beskrivningar, men jag skulle behövt ett lexikon med militära termer.
Jodå. Det som förut hette SSG(Särskillda SkyddsGruppen) och SIG(Särskillda InhämtningsGruppen) gick ihop(rationaliserades) och blev SOG(Särskilda operationsgruppen): http://sv.wikipedia.org/wiki/Särskilda_operationsgruppen
SvaraRaderaAha, tack för info. Trodde bara det var något som Guillou uppfunnit för att hitta en bra plats för Hamilton ;)
SvaraRaderaÄven i Johannes Hildebrandts bok Förbannade fred har SSG en stor roll.
SvaraRaderaJohanne ska det vara! Min telefons rättstavning har inte hört talas om det namnet!
SvaraRaderaJohanne ska det vara, vilket min telefon inte trodde på!
SvaraRaderaDå fick man lära sig något nytt :) Är Hildebrands bok bra?
SvaraRaderaJohanne Hildebrants bok 'Krigare' om en av missionerna i Afghanistan är i varje fall riktigt bra, så om den andra håller samma kvalitet är den nog läsvärd även för dig.
SvaraRaderaSom en försvarsvän med åsikten att försvar ska föras på hemmaplan och inte i andra länder välkomnar jag din insikt att ett försvar, och värnpliktsförsvar i synnerhet är som en nationell hemförsäkring. Där värnpliktsförsvar dessutom är en försäkring mot maktmissbruk från regeringens sida då en värnpliktsbaserad armé aldrig kan användas effektivt för att förtrycka den egna befolkningen av den enkla anledningen att folket ÄR armén.