Bland det bästa jag någonsin läst.

Normalt sett brukar ett tjugotal personer klicka in på mina bokbetraktelser, men min senaste text om Lars Wilderängs Midvintermörker resulterade i över 270 visningar. Jag gissar att det har med rubriken "Vapenporr!?" att göra. För att få många läsare borde jag alltså alltid försöka hänvisa till sex i rubriken... Det blir lite svårt när det gäller den här boken jag tänkte skriva några rader om nu. Kanske ska jag försöka få till något med ordet "extas!" eftersom det här är en läsupplevelse utöver det vanliga? Nej, jag nöjer mig med rubriken ovan. Helt enkelt för att det är så det känns!

Igår lämnade jag tillbaka Sörja för de sina av Kristina Sandberg på biblioteket och upptäckte till min stora förvåning att det inte var kö på den. Hösten 2010 läste jag första boken om Maj, Att föda ett barn och skrev om den här på bloggen. Det var utan tvekan det årets absolut största läsupplevelse Allt sedan dess har jag längtat efter den utlovade uppföljaren.

Sörja för de sina är andra boken om Maj och hennes familj i 1940- och 1950-talets Örnsköldsvik och den är minst lika bra som första boken. Det är samma klaustrofobiska känsla av osäkerhet inför att att inte passa in, inte vara fin nog, inte räcka till som maka och mor. Jag faller för Sandbergs stream-of-consciousness-prosa som berättar om Maj både genom hennes innersta tankar och från ett ibland utifrånperspektiv. Författarens sätt att skriva gör att jag som läsare hamnar i karaktärens allra innersta på ett påtagligt sätt, nästan så att det emellanåt blir obehagligt, men för all del inte på ett negativt sätt!

I söndagens premiäravsnitt av Babel (Tack SVT för den nya fantastiska sändningstiden!!!) var Karolina Ramqvist gäst och i ett samtal med programledaren Jessica Gedin och den hypade Caitlin Moran talade man om feminismen och konsten att vara kvinna. Karolina Ramqvist berättade till exempel om de tre feministiska råd som hennes mamma gett henne: Skaffa en utbildning, en egen inkomst och ett körkort. Därefter kan du bilda familj. I vår verklighet idag är det inte så konstiga råd. Att ha en utbildning och en egen inkomst är för de flesta självklart för att leva ett självständigt liv och kunna ha valet att stå på egna ben om det skulle bli aktuellt, t ex att kunna välja att lämna en dålig relation och ändå överleva ekonomiskt. När jag ser på romanfiguren Maj och hennes liv ser jag motsatsen till dessa dagens självklarheter. Jag ser en kvinna vars huvuduppgift är att ta hand om hem, man, barn och familj. Hon storstädar, lagar och syr kläder, bakar och lagar all mat från grunden. Hon lagar fina representationsmiddagar till sin man, organiserar sommarens picknickar, barnen kalas, syltar, saftar, tar hand om svärmor och släktens födelsedagar, läser läxor med barnen, följer dem till skolan, tar hand om deras kamrater. Jag ser en kvinna med visserligen stor skicklighet och yrkesheder om man får kalla det så, men jag ser även en kvinna som inte kan köpa en födelsedagspresent till sin man, för hon har inga egna pengar! Det är en kvinna som inte kan välja något annat än ett olyckligt äktenskap för hon har ingen väg ut ur det.
För mig är det provocerande med kvinnor idag som drömmer om en hemmafrutillvaro. Jag kan på sätt och vis förstå lockelsen i att ha tid att ägna sig åt hus och hem, pyssle och pynt om man är lagd åt det håller, men, vad är det för lockande med att göra sig helt beroende av sin partner. Vad är det för fördelar med att inte ha en egen inkomst!? Jag rekommenderar alla hemmafrukramare att läsa Sandbergs böcker för lite historisk insikt.

Nu är det här ingen politisk blogg, men Sandbergs romaner om Maj väcker många sådana här frågor och jag är innerligt tacksam för allt kvinnorörelsen har gjort genom åren. Det är skönt att inse att vi faktiskt kommit en bra bit på väg på många håll, och det är skönt att det numera (förhoppningsvis) inte är så vanligt att få en hushållsapparat i födelsedagspresent.