Vill lära mig massor!

Idag har jag varit i Västerås på Mälardalens högskola på en kickoff för Vässade 13 saker, en kurs i sociala medier, nyttan med allt google har att erbjuda med mera, med mera. Tror det kan bli mycker matnyttigt och har gett mig sjutton på att genomföra detta! Även om det innebär självstudier på distans - vanligtvis en garanti för att jag ska ge upp snabbare än kvickt. Och många med mig, distansstudier är en typisk avhoppargrej. Motivationen tycks försvinna som en löning när man blir lämnad på egen hand. Men nu är jag motiverad till tusen!

Dagen avslutades med testkörning i Adobe Connect. Lite festligt med 20 bibliotekarier som sitter o ropar hallå till varandra samtidigt som man ser varandra i en webbkamera och hör varandra i hörlurarna!

Anna-Stina från Regionbibliotek Stockholm höll i en genomgång som var mycket inspirerande! Hon driver den alldeles utmärkta bloggen Bibliobuster. Nu är det bara några timmars sömn, sen kan jag åka till jobbet och kolla in kursmaterial!

Jag erkänner...

... att jag är dålig på att läsa så kallade klassiker, och det finns många som jag skulle vilja läsa, men liksom aldrig kommer mig för att göra. Därför är jag glad att en av Flickvännerna föreslog att vi skulle läsa Eyvind Johnsons Strändernas svall till nästa bokcirkelträff. Då fick jag liksom en anledning att göra det. Visserligen har jag läst den en gång i början av 1990-talet då jag läste litteraturvetenskap på dåvarande högskolan i Örebro, men det var kul att läsa den igen utan de litteraturvetenskapliga glasögonen på. Ofta har man nog mer respekt för den typen av böcker än vad man borde ha, för när man väl läser är det inte så avskräckande. Tycker jag! Snart får jag nog utmana mig själv på att läsa Selma Lagerlöf. Det är dags för mig att komma ut ur garderoben och erkänna - jag har aldrig läst något av Selma.

Where do we go now?

Jaha. Det här valet tog lite musten ur mig. Vet inte vad jag ska skriva om. Böcker? Just nu läser jag lite förstrött Engångsligg och någon som heter Josefin någonting. Noterar att boken har samma layout som Lisa Bjärbos Det är så logiskt... Blogginspirerat, skulle jag nog säga. Lånade också Vinteräpplen av Josefin Sundström. Så nu vet ni det.

teater, någon?

Någon som vill gå på teater?

Calypso

Eftersom vi läser om Odyssevs i Strändernas svall just nu, kanske denna låt med Suzanne Vega kan vara passande...

Härligt ärlig 17-åring

Dottern kommer in och frågar om jag kollar på politikerdebatten (äh, vänta, borde inte jag som mamma tycka att dottern ska hänga med i politiken, inte tvärtom?!).
"Nä", svarar jag frånvarande (jag hänger på facebook).
"Jan Björklund ser lite ut som en seriemördare", säger hon.
"Haha", skrattar jag och förstår precis vad hon menar. Precis. Det är något med blicken.
"Och Fredrik Reinfeldt ...(censur). Mona Sahlin ser ut som någon som jobbar på kommunen och Lars Ohly som en 20-talsgangster. De enda som ser ut som politiker är Maria Wetterstrand, Göran Hägglund och Maud Olofsson."
17-åringar, härligt ärliga!

Kampen om tiden

Jag brukar hålla koll på och läsa ett gäng bokbloggar med jämna och ojämna mellanrum. Jag tycker personligen att jag är en ganska snabb läsare som tar mig igenom ganska stora mängder text på kort tid - om det behövs. MEN, när jag läser om andra läsare och om hur många böcker de läser så undrar jag ibland om mitt dygn har färre antal timmar än andras!? Eller hur bär folk sig åt egentligen? Visst, förutom ett heltidsjobb, kollar jag lite på tv, tränar lite då och då, tar hand om min familj, lagar mat, diskar och allt sånt där som ingår i det konstiga ordet "livspusslet", försöker jag läsa alla de där böckerna som jag vill, men hur jag än bär mig åt så får jag inte till det. Jag försöker läsa i alla möjliga och omöjliga situationer: läsa i soffan medan teven står på, vid spisen när jag gräddar pannkakor, på toaletten. Tyvärr kan jag inte läsa i bilen (förutom ljudböcker) eftersom jag blir åksjuk, annars skulle det gå att hitta lite lästid även fram och tillbaka till jobbet. Vid läggdags kan det bli en och annan sida, men oftast är man ju så trött att det sällan blir några längre läspass. Hur sjutton ska man hinna läsa allt man vill?

Var / När / Hur läser du?

Bilden lånad från Aftonbladet

Stackars Eyvind!

Ja, stackars Eyvind och hans Strändernas svall som vi ska läsa till nästa träff med Flickvännerna. Han verkar ha satts på undantag i de flesta flickhem om man får tro inläggen på Facebook. Ligger och samlar damm på mitt nattduksbord, i alla fall. Jag tröstar mig med att jag läste Strändernas för fyra år sen. Och jag tyckte verkligen om den!

Var på Stadsbibblan i dag och hittade en bok jag visst måste skynda mig att läsa, 40 minus av Pernilla Glaser. Någon som läst boken eller som läst Glaser?

Bilden från Bokia.

Så vad tyckte jag?

Har nu skummat mig igenom Gilla läget som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Nja, är min kommentar. Väldigt mycket amerikansk idéhistoria som inte kändes relevant från min hörna av världen att tugga i mig. Väldigt mastigt, helt enkelt. Men slutklämmen är ju fin: att inse att världen är en ganska farlig och hemsk plats, men att man ändå kan vara ganska nöjd. Men absolut inte positiv. Typ.

Romaner i New York

I oktober drar jag till the big apple - underbara, härliga New York! För att börja uppladdningen, riktigt ställa in mig på atmosfären i staden, vill jag läsa böcker som utspelar sig i just New York. Så, har ni några tips?

fjärrlåneförfrågan...

Undrar om man kan fjärrlåna den här boken?

And the winner is!

Ok. Jag ska erkänna det. Jag ÄR en matnörd. Jag ÄLSKAR att kolla på matprogram på TV. Jag läser massor av kokböcker! Men, det finns en kokbok som jag skulle vilja utnämna till kokböckernas kokbok. Nämligen Annas mat av Anna Bergenström.

Så inledde jag min presentation igår på workshopen vi var på i Strängnäs, Och där har ni också avslöjandet på vilken bok jag lade ut en ledtråd till häromdagen. Alltså inte Anna, Hanna och Johanna. Den boken har jag inte läst.

Vilken häftig dag det var! Vi kastade oss ut i att göra bort oss, leka och vara kreativa. Vi testade på att var högstaus människor och lågstatusmänniskor. Vi ett tillfälle var jag en skottkärra!

Och den skrytiga presentationen om att jag skulle vara en matnörd och en auktoritet på kokböcker, den kom först efter att vi ägnat hela dagen åt att vara fega och modiga och fått en massa bra råd och tips på vad du ska tänka på när du ska prata inför en grupp människor.

Vi var i en jättefin lokal, utställningslokalen på Multeum i Strängnäs som ligger vackert med utsikt över stora träd och vatten. Väl värt ett besök! Den 12 november är det SM i bokberättande. Blev faktiskt lite sugen efter gårdagen!

Om Annas mat skulle jag kunna skriva -hm, ja ett helt blogginlägg, så det får det bli vid ett annat tillfälle!

Tonårskärlek...

Just nu är jag starkt inne på att läsa om tonårsförälskelser. Vet inte varför, har bara fastnat för det. Tog hem några böcker från bibblan i somras som var tänkt som jobbläsning, men de blev liggande. Sen hörde jag att Johanna läst samma böcker och gillat dem, vilket fick mig att ta fram dem.

Två av böckerna är Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. De är ovanligt nog skrivna som dikter, i alla fall till formen, men inte i rim utan sammanhängande meningar som följer på varandra. Det som jag tycker är så bra är den avskalade formen, hon har bara tagit med det absolut viktigaste, och ändå lyckats fånga känslan så bra. Man känner verkligen hur huvudpersonerna känner när de är nyförälskade. Hon har ett väldigt självklart sätt att uttrycka sig.

Som gymnasiebibliotekarie läser man ofta ungdomsböcker för att man ska, för att hålla koll. Det är oftast okej, men ger kanske inte så mycket. Ibland kan man få en aha-upplevelse av att det är så BRA! Så var det den här gången.

Bilderna är hämtade från www.bonniercarlsen.se

Ledtråden är Anna

I morgon ska jag till Strängnäs och lära mig lite om presentationsteknik och hur man blir bra på att berätta om böcker. Sånt kan ju en bibliotekarie ha nytta av!

Nu för tiden är jag inte längre nervös när jag ska prata inför publik, men väldigt ofta tycker jag att jag inte har så mycket att säga. Usch!

Vi har fått i uppgift att förbereda en fyraminuterspresentation av något vi tycker om, är engagerade i eller så. Hm. Vad blev det i mitt fall.? Jo, en bok. Originellt. Men det är en bok jag tycker sååå mycket om. Här kommer en ledtråd till vilken bok det kan vara: titeln innehåller namnet Anna. Fint va? Och jag heter ju Johanna...

Högre än alla himlar

Trots att jag mer eller mindre lovat mig själv att inte reservera fler titlar på biblioteket kunde jag inte låta bli när det gällde Louise Boije af Gennäs senaste bok Högre än alla himlar. (som är första delen i en planerad trilogi). Som tur är hamnade jag på plats 23 i kön, så det lär väl dröja ett tag. På DN på webben kan man läsa mer om boken.

Någon mer än jag som missade säsongens första Babel i torsdags? I programmet presenteras Louise som Sveriges mest utskällda författare...

Bilden lånad från Bokus

Gilla läget!

Just nu ligger två böcker på mitt nattduksbord: Strändernas svall av Eyvind Johnson, som vi läser i bokcirkeln. Och Barbara Ehrenreichs Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Maffig titel! Har precis börjat, men jag gillar hur hon går till attack mot det positiva tänkandet som en mirakelmetod mot allt elände i världen.

Är vi inte mer eller mindre indoktrinerade med idén om tankens kraft? Att den som inte tänkt tillräckligt positiva tankar liksom får skylla sig själv om det går åt helvete?

Bilden är hämtad från SR:s hemsida.

vad vi är och inte är

Det kan ju hända att någon undrar lite över namnet på bloggen (och bokcirkeln) och varför vi kallar oss Flickvännerna. Som det står i presentationen kommer det från den första boken vi läste tillsammans, Flickvännen av Karolina Ramqvist. Nu kanske du som läst den eller hört talas om den undrar om vi också är ett gäng gangsterbrudar eller rättare sagt bihang till kriminella killar - som tjejen i boken. Svar: Nej. Namnet Flickvännerna är lika enkelt förklarat som Pippi Långstrump förklarar för Prusselusskan när hon vill att Pippi ska flytta in på barnhemmet. Pippi säger: "Jag är ett barn och det här är mitt hem. Alltså ett barnhem." Vi säger: "Vi är flickor och vi är vänner. Alltså Flickvänner." Så enkelt är det.

På bilden: Bonnie & Clyde, lånad här

Var är kvinnorna?

När jag gjorde min praktik som lärare i en gymnasieskola under mitten av 1990-talet blev jag tilldelad en mentor, en manlig historielärare i den äldre generationen, med en ganska speciell historiesyn. Han ansåg att svensk historia och folkets historia var ointressant och lika gärna kunde hoppas över. För honom var Sydamerikansk historia och krigshistoria fascinerande. I hans historia fanns hjältar och modiga män, revolutionärer och presidenter, viktiga årtal och kungar som dog. Behöver jag säga att i den historia han förmedlade saknades folket, kvinnorna och barnen? I den mån de nämndes, skämtade han om feminister och drog vid något tillfälle även bögskämt! Det var inte lätt att ifrågasätta och komma med nya idéer och perspektiv för en ung och grön lärarstudent…

När eleverna i årskurs 3 skulle skriva en uppsats fick de välja mellan att skriva om uppfinnare eller upptäckare. Uppgiften var att skriva om ”viktiga personer i historien.” Den gamle läraren hade listat kanske femtio namn inom vardera kategorin. Bland upptäckarna – ingen kvinna. Bland uppfinnarna – en kvinna – Marie Curie förstås. Vilken historiesyn! Inte bara orättvis utan stick i stäv med skolans värdegrund och gymnasiets läroplaner.

I dagarna publicerade DN ett upprop av tjugotvå kulturarbetare och forskare som ifrågasatte urvalet av klassiker i den av Kulturrådet finansierade bokserien ”Alla tiders klassiker”. I serien (som riktas till gymnasieelever i syfte att introducera klassiker inom litteraturen) kunde forskarna notera att nästen enbart manliga författare lyftes fram och att kvinnorna var snabbt räknade: ”Bland författare valda före 2006 är 40 av 196 kvinnor” och ”Påfallande är också att inga kvinnor finns representerade före 1800!”. Budskapet i debattartikeln är att även flickor måste få se sitt kön representerat i den viktiga litteraturen liksom i historien. På samma sätt är det viktigt att alla elever får ta del av hela historien – inte enbart den som handlar om män som krigat, bestämt, synts och hörts mest!

Ett första inlägg...

En spontan tanke och idé blev först bokcirkeln med namnet "Flickvännerna" Nu har vi gått och blivit med blogg! För enkelhetens skull behåller vi namnet även på bloggen. Vi kommer att vara ett gäng skribenter som kommer att skriva främst om böcker, läsning och litteratur - men jag kan nästan lova att det kommer att bli en hel del annat också... The Sky is the Limit! (typ)
VÄLKOMNA!